Kungligt bröllop

Då var det klart.

Sveriges Kronprinsessa Victoria och Ockelbosonen Daniel Westling vigdes idag i Storkyrkan i Stockholm.
Känslosamt och stämningsfullt där även brudgummen blev tvungen att torka sina tårar. Nervositeten syntes tydligt då mannen av folket skulle sätta ringen på fingret på sin nyblivna hustru, den blivande Drottningen av Kungadömet Sverige.
Ett vackert bröllop där kungligheter och statsöverhuvuden glittrade ikapp med brudparet.

En fundering jag ändå inte kan få ur mitt huvud är:
Hur reagerade hans föräldrar  då deras son första gången kom hem till Ockelbo tillsammans med sin flickvän för att presentera henne.
Hur reagerar man som förälder när ens son har Sveriges Kronprinsessa som flickvän?
Det är en upplevelse som jag nog aldrig lär få uppleva…

Men mannen med namnet Daniel Westling finns inte mer. Numera tituleras han Prins Daniel, hertig av Östergötland och riddare av Serafimerorden.

Jag måste erkänna att jag idag känner mig stolt över att vara svensk.

Grattis Victoria och Daniel på er stora dag!
Jag hoppas och tror att ni i framtiden kommer att vara bra representanter för Sverige, både inom och utom landets gränser.

.

Borgerlighetens omänsklighet

Nu har det väl i alla fall gått för långt?
Expressen skriver i en artikel om 32 åriga Liza Sundberg som av oro över de nya hårda sjukreglerna valde att ta sitt eget liv.
En kvinna som sedan 20 årsåldern lidit av manodepression, och som de senaste sju åren varit sjukskriven för detta.
Men Försäkringskassan ansåg att hon inte var obotligt sjuk, och bestämde därför att hon efter en så kallad rehabilteringsplan skulle slussas vidare ut i arbetslivet. Trots att alla läkarintyg sade att hon var för sjuk för att arbeta.

Frågan är om det är detta Sverige vi vill leva i?
Jag vill inte det, och därför kommer inte jag att rösta på borgerligheten den 19 september.

Min röst faller på Socialdemokraterna, för jag vill vakna upp den 20 september till ett Sverige präglat av medmänsklighet.
Vad vill du vakna upp till?

 
.

Svar till Stefan Segerbrand…

… som kommenterat mitt inlägg  “Det va länge sedan…”

Jag har genom åren blivit anklagad för mycket, men det har varit väldigt sällan någon har haft anledning att anklaga mig för att ljuga…

Det skulle vara intressant Stefan, om du kunde precisera din anklagelse.

Du vet likväl som jag att den borgerliga politiken aldrig först och främst har varit till fördel för gemene man. Borgerligheten har alltid, och kommer alltid, att vara till fördel för kapitalet.

Du kan väl ändå inte på fullaste allvar påstå att den politik som borgarna har fört de senaste åren har varit till fördel för t.ex. arbetslösa, pensionärer, långtidssjukskrivna m.fl.?

Och att som den borgerliga regeringen låna pengar till skattesänkningar tycker jag personligen är att inte ta ansvar för Sveriges ekonomi.
Skattesänkningar som till mångt och mycket främst har gynnat de ynka 10% som i dagens Sverige har mer än god ekonomi.

Som exempel kan nämnas jobbskatteavdraget.
Ju högre inkomst, ju större vinst.
Eller fastighetsskatten.
Ju dyrare villa, ju större vinst o.s.v…

Nej du Stefan…
Du får nog komma med väldigt bra argument om du  fortsättningsvis skall kunna kalla mig för lögnare.

.

CUF´s kampanj mot facket

Jag måste säga att jag blir lite fundersam över Magnus Anderssons, förbundsordförande i
centerpartitets ungdomsförbund, CUF, utlägg när han med grön lösnäsa! (moget?)  anklagar facket för att vara den trötta och bakåtsträvande organisation som blir allt mer invandringsskeptiska och som tar varje chans att höja ingångslönerna och trösklarna in på arbetsmarknaden.

Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) har nyligen startat sin kampanj
“Arbetsmarknaden är ett jävla skämt”. Ett av huvudbudskapen är att fackföreningar begränsar friheten och flexibiliteten för löntagare runt om i Sverige, värdigt formulerat under parollen “Fuck Facket 4-ever”.

Med andra ord anklagar man fackföreningsrörelsen att vara den stora boven i den av hög undomsarbetslöshet svenska arbetsmarknaden. En organisation som sedan slutet på 1800-talet har haft solidaritet som ledord.
Solidaritet, ett ord som CUF knappt vet hur det stavas än mindre vad det betyder.

Solidaritet (av latinets solidum) innebär att gemensamt ta ansvar för något, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.
Det vill säga att fackföreningarna verkar för sina medlemmars bästa. Unga som gamla.

Magnus Andersson, tillsammans med Centerpartiets ordförande Maud Olofsson, pläderar även för att ingångslöner för ungdomar skall sänkas. Detta är i min värld inte solidariskt.
Personligen tror jag inte att detta kommer att leda till fler jobb för de ungdomar som vill ut på arbetsmarknaden. Snarare är då risken att de kommer att utnyttjas av oseriösa arbetsgivare som ser chansen att spara in nån krona under de sex månader en provanställning varar, och därefter plocka in en ny ungdom för att utnyttja även denne.

Jag tror att den största chansen för ungdomar att få arbete, är att ställa krav på arbetsgivarna att ta in skolungdomar på praktik så att de kan visa vad de går för, och att de på så sätt, när de slutar skolan, ha fått in en fot på arbetsmarknaden.

Nej du Magnus Andersson, ta av dig den gröna lösnäsan och tänk till lite innan du gör ännu ett oövertänkt utspel. Men det är klart, med den politik som Centern för så skall man kanske inte bli så förvånad…

.

Det va länge sedan…

…jag skrev något här, men det har varit en del som jag har behövt ta tag i, men jag lovar att bättra mig.

Som alla vet, närmar vi oss valdagen med stormsteg, och jag och många med mig vill ha en förändring.
Dagens politik från borgarna kan man ju inte påstå är bra för det svenska folket. De för en politik som endast gynnar de ynka 10% som är stadd vid kassa.
De 10% som utan problem kan gå till den privata läkaren och betala ur den välfyllda plånboken.
De 10% som utan problem kan leva utan att behöva äska pengar från A-kassan.
De 10% som utan problem kan överleva en lågkonjunktur liknande den som just passerat.

Om du vill förändra Sverige till ett land där alla skall ha det bra, och där alla kan leva utan att behöva oroa sig för morgondagen, skall du som jag rösta på Socialdemokraterna den 19 september.

Vilket sverige vill du vakna upp till den 20 september?

.

Sverige, möjligheternas land

Sverige är ett bra land att leva i, men allt bra kan bli bättre.

Just nu möter fler och fler stängda dörrar.
Det finns för få jobb att söka, ungdomsarbetslösheten är en av Europas högsta, alla barn får inte möjlighet att få tillräckliga kunskaper i skolan och ojämlikheten i vården växer.
Sveriges ekonomi går med underskott när skatter sänks med lånade pengar och klyftorna mellan människor ökar.

När det som nu är hög arbetslöshet, krävs det att vi tillsammans tar tag i problemen.
Ge människor möjlighet att vidareutbilda sig för att när bättre tider kommer kunna ta de nya jobben. Istället väljer den borgerliga regeringen att dra ned på utbildningsmöjligheter.
Detta anser jag vara fel väg att gå.

Likväl är det fel väg att gå, då man från regeringens sida hårdnackat säger nej till att investera i upprustning av bostäderna i miljonprogrammet. Alla vet att en byggnadsarbetare sätter minst 3-4 andra i arbete.
Fler jobb betyder bättre ekonomi och då kan kvaliteten höjas i sjukvården och skolan och därmed minskar de ökande klyftorna.

Därför menar jag att vi tillsammans skall ta tag i problemen istället för att, som i dag, ställa yngre mot äldre, sjuka mot friska, män mot kvinnor och arbetslösa mot de som har arbete.

Tillsammans kan vi bygga ett möjligheternas land där alla är jämlika och ingen står utanför.

Jag vet vilket Sverige jag vill ha, och därför röstar jag på Socialdemokraterna
den 19 september.

Vilket Sverige vill du ha?

.

Glad Påsk!

Då är det påsk igen och maten står strax på bordet.
Våren närmar sig med stormsteg, vilket man kan se på all snö som sakta men säkert sjunker undan, fåglarnas glada kvitter och solens värmande strålar. Det är en underbar tid vi har framför oss.

I och med att året framskrider, närmar vi oss också valdagen den 19 september som för mig känns viktigare än på många år efter borgarnas nedmontering av den svenska välfärden.

Valet i höst står mellan ett Sverige där vi tillsammans löser samhällsproblemen, eller där var och en får sköta allt mer själv med hjälp av plånboken…

Vilket Sverige vill vi vakna upp till den 20 september?
Vill vi ha ökade klyftor, orättfärdig behandling av sjuka och arbetslösa och en fortsatt nedmontering av den svenska välfärden?
Eller vill vi ha fler jobb, utvecklad välfärd, rättvisa och, framför allt solidaritet?

För mig är frågan enkel att besvara.
Jag hoppas att den är det för er andra också…

.

Bjästa

Jag brukar inte vara den som klankar ner på vanliga svenska medborgare, men man måste fundera på vad de håller på med i Bjästa utanför Örnsköldsvik.

Linnea, 14 år, våldtogs på en toalett av en 16 årig kille, som även har erkänt och blivit dömd för sitt brott.
Men många av invånarna i Bjästa tar parti för pojken och mobbar den våldtagna flickan.

Hur kan detta vara möjligt? Det står utom alla tvivel att flickan har blivit våldtagen, men hon blir ändå ett offer ännu än gång…

Ibland skäms man över att vara människa…

.

Svenskt Näringsliv

Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv, lägger sig i avtalsrörelsen och menar i en debattartikel i Aftonbladet att “facken måste ta sitt ansvar” när det gäller att få till nya avtal för ca tre miljoner löntagare.
Lördagens bud från medlarna innehöll ett lönebud på 0,7 procent under 12 månader. Facken kräver 2,6 procents löneökning under 12 månader.
Fackens krav tycker herr Bäckström är på tok för mycket, och hänvisar till Riksbankens bedömning att det blir fler jobb och bättre fart i ekonomin ju lägre löneökningarna blir.
Riksbanken som enligt egen utsago hade mest fel då det gällde inflationshotet i september 2008.

Enligt Konjunkturinstitutet kan lönefrysningar leda till deflation, och ser helst löneökningar kring 1,0-2,5 procent. Detta är de flesta analytiker ense om.

Nu är detta något som Urban Bäckström helt bortser från då han, mot all förmodan, kastar sig in i avtalsrörelsen med påståenden om att fackföreningarna inte tar sitt ansvar.
Min fråga till herr Bäckström blir då naturligtvis: Hur står det till inom SN då det gäller direktörernas löneökningar och bonussystem? Tar dessa höginkomsttagare sitt ansvar och ökar sina löner med endast, som medlarna föreslog, 0,7 procent?
Skulle inte tro det…
Om man läser mitt inlägg “Löneökning” på denna blogg och tar Olle Ehrlén, vd i NCC, som exempel. Han tjänade 2008 häpnadsväckande 8 883 000 kronor. En ökning med 33% jämfört med 2007.
33 procent… 29,3 procent mer än vad medlarna föreslog…

Det kallar jag att “ta sitt ansvar”…

.

Det kalla, borgerliga Sverige

Då var det dags igen…

Försäkringskassan sätter ytterligare en människas psyke på prov.
Cancersjuke Lise Lott Dinov, sjukpensionär sedan 2001 för reumatism och opererad för lungcancer 2004 då man tog bort en stor del av ena lungan. Det följdes upp med cellgiftsbehandlingar.

Nu har cancern kommit tillbaka i form av tillväxter vid lungan. Förutom cancern lider Lise Lott av sömn-apné, delar av kroppen lyder henne inte och vissa dagar orkar hon inte gå upp ur sängen.

“- Ett alternativ är en ny omgång med cellgifter, men läkarna bedömer att en sådan behandling skulle vara för tuff för att jag i mitt tillstånd skulle klara av det”, säger Lise Lott som försäkringskassan nu anser skall kunna arbeta 25%.

Här har vi alltså ytterligare ett talande exempel på hur hårt och kallt klimatet för sjuka har blivit i den borgerliga regeringens sätt att se på den svenska välfärden…

.